Meny

Hemmaodlat

Hemmaodlat odlar gurka

Anthroponics (Pee Ponics)

Anthroponics (Pee Ponics)

Med Anthroponics så använder vi ammoniak som omvandlats från urea för att odla grönsaker.

Bitter sallat och gurka

Bitter sallat och gurka

Har du bitter sallad eller gurka? Vi går igenom vad som orsaker detta bittra tillstånd och vad du kan göra för att undvika det.

Om ni någon gång besökt oss på Hemmaodlat, så har ni kanske sett att vi odlar gurka. Det har vi gjort länge. Men aldrig fått någon frukt. Våra gurkodlingar har nämligen ingått i vår forskning om anthroponics och då har inte fruktsättning varit målet. Utan all odling har avbrutits innan.

Så i december förra året bestämde vi att börja ett nytt projekt med mål att få så mycket frukt som möjligt. Vi valde att ha två plantor i DWC och två i ett Autopot-system. Inom varje grupp körde vi ett system med syresättning från luftpump och ett utan.
Rätt ofta brukar vi ha en version med syresättning och en utan i våra experiment. När vi ska dra slutsatser om hur syresättning påverkar använder vi frön från samma påse som vi drivit upp under liknande förutsättningar, ex. på vårt ”ebb och flod”-bord med samma näring och ljus. I detta experiment blandade vi dock sorter och de drevs upp vid olika tillfällen. Eftersom det var första gången vi skulle odla för frukt var hela experimentet mer präglat av att ”komma igång” än att hålla koll på alla parametrar.

Inför experimentet läste vi lite artiklar om gurka och tittade på några filmer. Mycket handlade om hur man tränar plantorna att växa i den riktning man vill och hur man tjuvar/ plockar bort växtdelar som man inte vill prioritera. Vi odlar i en källare med flera begränsningar jämfört med proffs- odlarnas utomhusanläggningar. Bl.a. så beslöt vi att odla horisontellt istället för vertikalt. Dels för att vi inte har takhöjden, dels för att belysa vertikalt är svårare. Tyvärr så hade vi också begränsat med lampor (flera projekt pågår samtidigt). Något vi kommer att förbättra tills nästa experiment.

Uppställning

Den slutliga uppställning bestod av:

  • en DWC (20l) med lecakulor och syresättning, planta 1.
  • en DWC (20l) med lecakulor, planta 2.
  • en Autopot (25l) med kokos/leca-blandning och syresättning, planta 3.
  • en Autopot (25l) med kokos/leca-blandning, planta 4.

Där DWC-systemen placerades till höger och växte vänster-ut och Autopot placerades till vänster och växte höger-ut. Varje system växte längst med en horisontell ribba som vi knutit upp i vår testanläggning. Totalt fyra stycken.

Gurkodling i källaren

Uppställning med 4 plantor. DWC till höger och Autopot till vänster (med tank i mitten).

Vi använde i början en tre-parts hydroponisk näringslösning. Med grundreceptet en del av varje. Vi hade som plan att ha ett relativt snabbt kretslopp på näringen. Så vi valde ett EC på 1,25 och pH 6,1 i ca 10l vatten (per planta). På en vecka skulle en fullvuxen planta dricka ca 3/4.

De artiklar vi läst delade i princip upp gurkplantan i 3 delar, upp till 60 cm, 120 cm och över 120 cm. Våra ribbor sitter på ca 40 cm höjd över krukorna, så vi följde inte dessa instruktioner till 100%. På de första 60 cm låter man växten satsa på tillväxt längst med huvudstammen. Alla tjuvar tas bort, inga fruktämnen tillåts och om man vill kan alla klängen tas bort. I vårt fall blev det ca 50 cm. På den följande 60 cm tillåts fruktämnen. Sista delen, > 120 cm, får man välja hur man vill träna om växten. I en vertikal odling kan man t.ex. leda ner en av tjuvarna. Vår anläggning har plats till ca 2m. Men p.g.a. olika omständigheter avbröt vi tidigare.

Odlingsfasen

Vi stötte på problem tidigt. Först med båda plantorna vi hade i Autopot-systemet (planta 3 och 4). Planta 4 råkade vi bryta av huvudstammen på. Den tog väldigt lång tid på sig att bilda en tjuv. När väl den första tjuven kom och vi skulle låta den bli huvudstam, så kom det genast 10 till. Den plantan blev mer en buske och dess gurkor blev lite mystiska (bild 2).

Deformerad gurka Den andra fick en väldigt dålig start med flera brister, så den bytte vi ut.

De två i DWC-systemen klarade sig bättre. De växte på bra, men visade även de upp tecken på brister.
Först fick bladen gulnande kanter. Vi tolkade detta som en kaliumbrist och ändrade i vårt recept på näringslösning. Där vi börjat med 1:1:1, bytte vi till 1:0,5:1,5. Då vår 3:e part innehåller mer kalium. Det visade sig vara en förbättring. Men ganska snart visade planta 1 på kraftiga brister igen. Troligtvis var det järn som ställde till problem, troligen en toxicitet men det är svårt att säga. 

När det gäller järn behöver bristsymtomen inte bero på att det finns för lite järn i näringen, utan en troligare orsak är fel pH-värde. En planta kan ta upp ett näringsämne inom ett visst pH-intervall (se tabellen i mitten av denna artikel).

Näringsproblem gurka

Näringsproblem, troligtvis relaterat till järn.

Det gäller alla näringsämnen, men för järn är det extra tydligt. Så första åtgärden var att mäta pH. Vårt mål är som sagt att ligga runt pH 6,1. Planta 1 som hade de värsta symtomen hade ett pH under 4,5. Vi valde att göra ett totalt vattenbyte. Planta 2 som också är ett DWC visade dock inte på samma pH- sänkning. När vi en vecka senare såg samma resultat igen, pH i system 1 hade gått ner mot 3 och i system 2 låg det kvar runt 6, valde vi att titta på rotsystemen. Planta 1 var det system som hade syretillförsel. Dess rotsystem var dubbelt så stort som planta 2. Slutsatsen är att det stora rotsystemet i den relativt lilla tanken leder till att för mycket koldioxid produceras och därmed försuras vattnet. Vår åtgärd blev att ändra vårt näringsrecept så vi fick mer buffert i systemet. Planta 1 fick tillskott av fosforhydroxid.

Gurkodling

Det börjar komma frukter

Skillnaderna på planta 1:s och planta 2:s rotsystem beror inte enbart på syretillsättningen. Utan troligen också på att planta 2 fått för liten luftspalt. Vi minskade mängden vatten i planta 2:s tank. Efter en vecka kunde vi se en ökad rotutveckling.
Planta 1:s pH fortsatte att sjunka. Vi provade andra buffertlösningar. Till sist fick vi balans i systemet. Då tillsatte vi ca 11gr CaCo per 10l vatten.

Den 7/3 avbröt vi experimentet. Vi hade då fått 5 gurkor från planta 1, 12 gurkor från planta 2, 4 gurkor från planta 3 och 3 gurkor från planta 4. Planta 1 och 2 var de som funkat bäst genom experimentet. De kom igång på ett bra sätt. Framför allt planta 2, som dessutom hade flera frukter på gång när vi avbröt. För jämförelse ska sägas att planta 1 gav gurkor som var ca 10-15 cm. Planta 2 7-10 cm. Planta 3 och 4 hade mer traditionella gurkor, 20-25 cm.

Gurkskörd

Några gurkor som skördades, smakade underbart!

Slutsatser

Om man odlar för att få frukt bör man veta vilka sorter man odlar och framförallt om de är självpollinerande. Vi hade många fruktämnen som inte blev nått. Om det berodde på att växten inte orkade driva fram dem eller att de inte blev pollinerade vet vi inte. En växt som mår bra ger mer frukt. Våra problem med brister och varierande pH påverkade säkert negativt. Våra plantor var kompakta i början, men blev tunnare och rangligare med tiden på grund av sämre belysning. På grund av skötares frånvaro fick plantorna växa lite för vilt i några veckor. Hur stor påverkan det har på antalet frukter vet vi inte. Men planta 4 som blev ett knyte med tjuvar skulle säkert ha gett mer frukt om den skötts korrekt. Inför nästa gång kommer vi ha mer på plats innan projektet börjar. Bättre belysning, bättre anläggning för gurkorna att klättra på och större yta för att komma åt att gallra mm. Vi kommer även ha ett bättre grundrecept på näring och bättre beredskap för förändringar. Med tanke på alla gurkplantor vi tidigare satt som inte fått ge frukt har vi nu både lärt oss en del och fått äta gurka på våra möten. Om 24 gurkor på 4 plantor på 3-4 månader är bra eller dåligt vet vi inte. Men vi vet att de ska bli fler nästa gång!



Nyligen uppdaterade artiklar

Laddar