Fördjupning substrat

Jag har sen hösten 2018 haft förmånen att studera till trädgårdsingenjör på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp. Precis innan termin avslutades fick jag tillsammans med andra studenter i uppgift att odla basilika i olika typer av oorganiska substrat. En rolig uppgift som gjorde att jag fick möjlighet att fördjupa mig i de olika egenskaperna som skiljer olika substrat åt.

Av Niklas Hjelm

Tänk dig att du fyller en kruka med ett substrat. Volymen i krukan kommer nu bestå av dels de fasta partiklarna som mineral eller organiskt material, men även utrymmet mellan dessa fasta delar (porerna). Porerna delas in i två grupper, makro- och mikroporer. Om partiklarna är stora (tänk lecakulor eller grus) så bildas stora porer (makroporer) som bidrar till dränering och gasutbyte, helst om substratet är homogent hela vägen. Mindre porer (mikroporer) håller främst vatten och näring (både tillgängligt och otillgängligt). Diametern på porerna avgör hur hårt vattnet binds, där en mindre pordiameter gör det svårare för rötterna att ta upp vatten. Detta har med adhesion att göra vilket är ett spännande fenomen (som när två glasskivor fästs emot varandra). Lera är ett exempel där det kan finnas mycket vatten, men det är hårt bundet och otillgänligt för växterna.

Total porositet

Förutom de fasta delarna finns alltså både lufthållande och vattenhållande porer i ett substrat, där total porositet är mängden porer ett substrat har uttryckt i procent. Optimal total porositet för ett substrat skiljer mellan olika källor, men ett värde att utgå ifrån är 50-70% där ett högre värde innebär att en mer frekvent vattning behövs. Detta kan bli något förvirrande, men tänk att hålen mellan de fasta delarna inte enbart är till för luft utan även för vatten/näring. I en del porer fastnar vatten, i en del luft mycket beroende på porstorleken.

Det är inga större skillnader mellan rotsystem som vuxit i olika substrat.

Lufthållande kapacitet (främst makroporer)

Hur mycket av porerna som kommer vara fyllda av luft beror till stor del av krukans storlek. För mindre brätten behövs oftast en mindre andel makroporer än för en större kruka där dräneringen är viktig. Generellt är ett värde på 10-20% lufthållande porer ett bra riktmärke. Om andelelen är större behövs det vattnas mer. Detta såg vi i våra försök med pimpsten. Pimpsten har en 40% makroporer vilket innebär att det dränerar väldigt bra. Optimalt för hydrokultur, men mer känsligt vid vanlig bevattning på grund av torkrisken.

Vattenmättnadsgrad

Efter vattning kommer en del av porerna att hålla kvar vatten medan en del kommer fyllas med luft. Hur stor procentandel som består av vatten respektive luft beror på krukans storlek där ett typiskt riktmärke är cirka 45-65% vattenhållande kapacitet. För ett pluggbrätte kommer värdet vara högre än för en stor kruka som du odlar en citrusplanta i. Att tänka 50/50 luft- och vattenhållande är enkelt att komma ihåg och visar att det är lika viktigt med luft som det är med vatten. Om substratet håller vatten väldigt bra ökar risken för “överbevattning” vilket i själva verket är syrebrist.

Viktiga att tänka på vid val av substrat
Förutom att substratet behöver bra vatten- och lufthållande egenskaper är det bra att även titta på faktorer som:

• Återanvändning
  Efter du använt substratet, kan du återanvända det på ett enkelt sätt eller är det förbrukat? En del substrat såsom vermikulit tappar snabbt sin form och sjunker ihop kraftigt.
• Tillverkningsmetod
  Har det gått åt mycket energi för att tillverka substratet, och är det förnyelsebart? Perlit och stenull kräver mycket energi vid tillverkning, medan pimpsten tillverkas naturligt av vulkanisk aktivitet.
• Inert En del substrat har hög katjonbyteskapacitet vilket innebär att substratet binder näring som sedan frisläpps under lång tid, biokol är ett exempel på ett substrat som behöver mättas. Inom hydroponisk odling är detta inte att föredra eftersom det tar bort kontrollen över näringen.

Näring i krukan eller med vattnet

Inom hydroponisk odling behöver näringslösningen tillgodose växternas behov av näring, oavsett vilket substrat som används. Det är därför viktigt att sammansättningen på näringslösningen motsvarar växternas behov för att undvika näringsbrist. Om du odlar i planteringsjord är denna berikad med gödsel. Hur länge denna håller beror på hur mycket närings som tillsatts. För många kulturer räcker det en hel säsong, men för näringskrävande växter som tomat och kål kan du behöva tillskottsgödlsa.

Gemensamt för alla hydroponiska substrat är att de behöver näring vid varje vattning.

Hur ska man blanda då?

Som med allting så beror det på.

Om du behöver mycket syre

Om syresättning är viktigt för dig, som inom akvaponik- och hydroponik kan du använda ett substrat med bra dränering såsom lecakulor eller pimpsten.

Om du odlar i jord

Sand har bra dränering jämfört med lera, men sämre jämfört mot grovkorning grus. Om du odlar i jord innebär tillförseln av organiskt material att det blir struktur i jorden med hjälp av maskar och mikroorganiser som bearbetar den. Det organiska materialet tillför även näring och bra luft/vattenhållande egenskaper. Detta gäller oavsett om du odlar i sandig eller lerig jord. Om du använder planteringsjord (berikad torv) så håller den ofta en säsong innan den behöver förnyas. Är den i en liten kruka som torkar upp mycket tappar den snabbt sin struktur. Blanda gärna ut den med lite kokos och perlit.

Blanda ut kokos med perlit för ett mer luftigt substrat.

Om du odlar hydroponiskt

Inom hydroponiken tillsätts all näring separat och därför är det viktigt att materialet är inert och gärna går att återanvända. Du kan exempelvis blanda lecakulor med pimpsten eller vermikulit för att få bättre vattenhållande egenskaper eller blanda ren kokos med perlit för att få bättre dränering (fler makroporer). Att så i enbart kokos som bevattnas oftast blir t.ex för fuktigt jämfört med att göra det i pimpsten som har bättre dränering.
Ämnet är stort och komplext där mycket bygger på att man får pröva sig fram. Lycka till!